torsdag 14 december 2017

Försöker bli vän med (o)ljuden

Idag är det 6 veckor sedan jag kopplades in med mitt CI.

Jag har i denna blogg om min ljudresa velat vara personlig men inte för privat, beskriva det som går bra men också det som är mer motigt men ändå med en ljus underton.
Det här med ljudupplevelser är dock ganska svårt att förklara, både när det gäller CI och hörapparater, och att ha en av varje som ska samarbeta med helt olika ljud är svårt även för mig ibland att få ihop.
Det har gått några veckor sedan jag skrev sist.
Orsaken är att jag haft, och har, en mental svacka och det har varit lite extra svårt att veta hur jag på ett bra sätt ska skriva om min till stora del abstrakta ljudresa.
Jag har varit mentalt trött och ganska mycket ledsen, tror det bl.a handlar om att bearbeta känslor som kommer ikapp när operationen och inkopplingen gått bra och jag nu landat i att så här ska det låta, även om jag vet det kommer ändra sig hela tiden allteftersom jag ljudtränar så är det ändå så att jag måste acceptera att leva med ett helt nytt och annorlunda ljud.
Att jag har en mental svacka betyder inte att jag ångrat operationen, jag kan ju inte vara ledsen för att jag hör bättre, men jag är däremot ledsen att advents och julmusiken som jag brukar tycka så mycket om annars i år låter hemskt...
Jo jag vet att jag skrivit att talet är det primära för mig efter denna operation, att återfå en bättre taluppfattning, men är man musiker i själ och hjärta så är man.
Jag har svårt att bli vän med att både jag själv och andra om sjunger låter som metalliska robotar, får ibland lite panik över ljudet helt enkelt.
Samtidigt gör jag alltmer framsteg när det gäller att uppfatta tal och när det gäller den ljudbilden går det lättare för mig att hantera det konstgjorda ljudet.

Jag har som sagt varit inkopplad i endast 6 veckor och får påminna mig om att jag är nybörjare.
Ljudresan har nyss startat och hjärnan som går ständigt på högtryck och letar sig bakåt i tiden för att minnas hur det lät/ska låta gör så gott den kan.
Jag vet att det krävs ihärdig träning för att hjärnan ska lära sig tolka den nya ljudbilden.
Det är ju så oerhört många ljud jag inte hört på hur länge som helst, och även om det är spännande och fantastiskt att höra tal bättre så är jag inte van att höra så mycket och så många olika ljud på en gång, det blir lite "too much" på en gång ibland helt enkelt.
Det gäller att ha tålamod, stort tålamod, och det är lättare sagt än gjort.
Men det går, en dag i taget, ibland en stund åt gången och jag försöker som alltid hitta ljuspunkter att hålla fast vid.

I tisdags var jag åter i Göteborg och träffade B som gjorde lite nya ljudjusteringar och så träffade jag M som det alltid känns bra att prata med.
Dessutom hade vi en liten träff där vi var 4 personer som opererats nu i höst som fick träffas och samtala och utbyta erfarenheter, både trevligt och intressant.
Jag är glad att höra tal tydligare, tydligare betyder inte normalhörande, men allteftersom jag uppfattar fler bokstäver så gör det ju stor skillnad till det bättre hur jag uppfattar vad som sägs.
Och detta är fortfarande jättehäftigt att få vara med om, att få tillbaka lite av det som varit förlorat. 
Så jag försöker hålla fast vid det och hoppas hjärnan hittar ett sätt att göra ljudet för övrigt mer hanterbart och förhoppningsvis lite mindre metalliskt och robotliknande framöver.
Hjärnan behöver tid, dom talar om ca 1,5 år efter inkoppling innan det mesta har landat så jag får väl försöka ha tålamod efter bästa förmåga.

Så på plussidan: Bättre taluppfattning, mindre spänningshuvudvärk då jag inte behöver anstränga mig lika mycket hela tiden att läsa läppar och gissa, trevligt bemötande på Sahlgrenska varje gång jag är där för nya justeringar och samtal.
På minussidan: Svårt att vänja mig vid det metalliska robotljudet, särskilt när det gäller sång och musik, mental och fysisk trötthet, fortfarande en del balansproblem av och till.

Om en vecka är det jul.
I år kan jag inte njuta av musiken men kanske kan jag det mer nästa år, jag hoppas det.
Och det finns mycket annat att glädjas åt, jag är så tacksam för det.
Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar