Det märks tydligt tycker jag när hjärnan vant sig vid de inställningar man haft ett tag och är redo för nya utmaningar. För min del visar det sig främst genom att jag tycker jag hör sämre och säger "vad sa du?"oftare igen.
Det är ju inte alls så att det bara handlar om att höja och sänka volymen utan mycket mer avancerade justeringar/ inställningar som behöver göras då hjärnan är redo för nya utmaningar. Men det är samtidigt hårfint hur mycket som går att ändra utan att ljudbilden blir för svår att hantera. Och efter en ny justering brukar det ta ett par veckor innan hjärnan är med på noterna och jag upplever att jag hör bättre och tydligare igen.
Träffade ingenjör B och vi hjälptes åt att hitta en bra balans för hur mycket som skulle justeras.
Han sitter vid datorn och gör den delen av jobbet där men sen är det jag som måste försöka förklara hur jag uppfattar det elektroniska ljudet och när det låter bra och inte. Detta är lika spännande varje gång och dessutom mycket intressant att få lite inblick i hur det funkar med tekniken inuti ljudprocessorn.
Att lära sig höra med elektronisk hörsel och uppleva hur hjärnan kan behandla informationen, hur den kan lära sig tolka ljud på nytt, och göra det omöjliga möjligt, dvs att jag hör bättre igen efter alla dessa år när det bara blivit sämre ja, det är verkligen svårt att riktigt förstå hur det går till, men jag bara vet att det funkar och är så tacksam att jag får göra denna ljudresa.
Efter jag var klar med mina ljudinställningar hälsade jag på kusin E. Det är alltid skönt att landa lite i hennes soffa. Hon påminde mig om att för exakt ett halvår sedan sov jag också över hos henne, då var det dagen innan jag skulle opereras.För precis ett halvt år sen idag, den 5:e oktober, gjordes min CI-operation. Så oerhört mycket som förändrats sen dess.
Kusin E och jag pratade om hur det var innan, när hon fick tala extra tydligt, titta åt mitt håll så jag kunde läsa läppar och hur jag ändå ofta fick fråga om vad hon sa. Nu pratar hon utan att tänka på hur, säger saker till mig när hon går ut i köket och vi är i olika rum och inte ser varann, och jag hör vad hon säger, jag gissar inte, jag HÖR.
Jag kan inte mer än hålla med vad hon sa till mig igår, tänk att det blev så här bra resultat, och på så kort tid, det vågade ingen av oss knappt tro, men så fantastiskt att det blev så här bra!
Jag var förresten och åkte skidor över påsk, vita vackra vidder, och visst gungade det till ibland, men då kunde jag ta hjälp och hålla balansen med mina stavar, jag tar mig fram, och jag njuter att vara så pass bra som jag ändå är.
Processen går helt klart framåt, både när det gäller taluppfattningen och balansen.
