Dels för att det var ett enkelt sätt att uppdatera släkt och vänner som undrade hur det gick utan att jag behövde berätta samma sak om och om igen, nu fanns det på pränt, i alla fall en del.
Jag har försökt att vara personlig men ändå inte för privat så visst finns det bilder och tankar och känslor jag inte delat här. Men ändå, en slags dagbok och dokumentation kring vad som hänt, och här är det mest för min egen del att minnas. Det är nämligen lätt att glömma allt eftersom tiden går.
Sen blir jag så glad varje gång någon säger eller skriver att dom känt stöd och uppmuntran i sin egen CI-resa genom något jag delat med mig av och skrivit om här. För det var också en önskan med att blogga, att berätta om sånt jag själv sökte och ville läsa om när jag väntade på operation.
Det är ju så olika för oss alla hur vi upplever både att bli opererade och sen hur det är att tolka det elektroniska ljudet. Men en hel del har vi ändå gemensamt och det är fint att kunna peppa varandra på olika vis.
Det är nu ett år sen jag kopplades in och idag läste jag det inlägg jag skrev i november förra året.
Och visst minns jag även utan att läsa hur omtumlande det var att starta upp och höra med det nya elektroniska ljudet, men genom att läsa påminns jag också mer i detalj om hur oerhört mycket som hänt på ett år tills där jag är med mitt hörande idag.
Det åter väldigt annorlunda att lyssna med CI än med akustisk hörsel, en del ljud som t.ex tv låter fortfarande ganska gräsligt tycker jag, men människor som pratar här hemma och på jobbet, ja dom låter helt "normalt" tycker min hjärna numera.
Och att sätta mig vid flygeln och spela och sjunga, det låter också väldigt annorlunda med elektronisk hörsel. Det låter inte längre hemskt som jag tyckte det gjorde för ett år sen, kan väl heller inte säga ännu att det låter bra, men det låter mer än med hörapparat och dövhet på många frekvenser, jag börjar vänja mig vid min nya röst, och jag blir glad av att musicera igen, bara det är ju hur stort som helst för mig.
Svårigheter, jo visst finns det, och ni som följt mig här på bloggen vet vad jag skrivit om tidigare, men jag försöker ha fokus på det som fungerar, för det är obeskrivbart att få tillbaka förmågan att höra igen efter alla dessa tysta år.
Satt på jobbet igår och samtalade med en kollega som gjorde en knäoperation för ett år sen. Han har fått tillbaka möjligheten att både gå, springa och träna igen, som han sa, "jag har fått ett nytt liv".
Jag svarade att jag förstår hur du tänker och känner, för jag känner lite detsamma efter min operation.
Nya möjligheter att göra sånt jag vill men inte kunnat på väldigt länge.
Bara att kunna sitta i lärarrummet och samtala och höra vad min kollega berättar, utan att behöva fråga om, gissa eller läsa läppar, det är faktiskt nästintill obeskrivbart.
Avslutar med citat från slutet av inlägget "Inkopplad" för idag ett år sen:
Så nu är det färdigt kanske någon tänker, nej det är egentligen nu det stora ljudäventyret och jobbet börjar. Och det är en lång resväg på veckor, månader, kanske år innan det fungerar som jag önskar både vad gäller tal och förhoppningsvis även musik.
Nu gäller ljudträning av alla de slag, samtal, ljudböcker med text samtidigt, sedan ljudböcker utan text, titta på film, tv, helt enkelt ljudbada så mycket som möjligt med processorn på varje dag.
Fick frågan av en vän hur jag mår idag.
Det känns både bra och jobbigt. Bra att jag redan uppfattar tal tydligare tack vara S men samtidigt påfrestande att mitt CI reagerar på alla ljud runt mig som jag inte hört på länge. Blippande, vassa högfrekventa ljud precis hela tiden som min hjärna ska hantera. Förvrängda ljud som jag ännu inte har så stor glädje av innan hjärnan minns hur det brukade låta. Och alla inklusive mig själv låter som robotsmurfar som andats in helium.
Så det är oerhört spännande och mentalt utmanande på samma gång. Det är ju inte bara en fysisk ljudresa utan också en mental resa där känslorna lätt åker åt olika håll med snabba vändningar, men det får bara ta sin tid att landa.
Och varje dag gör jag nya wow-upplevelser med mitt robotöra, de positiva upplevelserna gör det lättare att härda ut oljuden, för allt har en mening och hjärnan jobbar för högtryck att återta det som varit förlorat.
Detta är faktiskt hur häftigt som helst." 6 november 2017
