Beslutet och lite bakgrund

Att ta beslutet att göra en CI-operation har varit en lång resa i sig.
Att inte vilja, att vilja men inte våga, att vilja OCH våga. 
Men när väl beslutet var taget, för drygt ett år sedan, ja då har det mestadels varit en lång transportsträcka fram till det som nu väntar, operation om två veckor. 
Och många tankar och känslor har hunnit passera.
Läkaren, hörselpedagogen, kirurgen, ja alla jag mött under min utredning pratar om möjligheter men samtidigt att inte ha för stora förväntningar. 
Se möjligheter för att vilja/våga ta steget. 
Inte ha för stora förväntningar för att inte bli besviken om det inte blir som man trott och hoppats. 
För här är det individuellt för alla opererade hur det blir och upplevs. 

Vad fick mig att slutligen tacka ja till den sen ganska länge erbjudna operationen?

Fram till jag var 27 år hade jag normal hörsel men sen har kurvan hela tiden vänt neråt.
Sen ganska många år nu har jag en grav hörselnedsättning vilket innebär att mina öron inte längre kan uppfatta vissa ljud alls. S, f, sj och tj är ljud jag har tappat sen länge och där kan inte ens hörapparater längre hjälpa till när det inte finns något att förstärka.  
Allt fler ord blir omöjliga att höra och då måste jag läsa läppar och gissa för att försöka få ett sammanhang av vad som sägs. 
Så med en allmer avtagande hörsel, jag har 26% taluppfattning MED apparat på ena örat, 56% MED hörapparat på andra fanns det egentligen bara två val för mig. 
Det ena att bli alltmer döv (min hörsel fortsätter att avta) och tappa ännu mer möjlighet att kommunicera, det andra att ge CI en chans och öppna för att få möjlighet att höra mer igen. Inte höra som förrut, men mer, fast annorlunda. 
Utan apparater har jag nästan ingen möjlighet för kommunikation alls.
Med apparater på funkar det hackigt, trots att jag blivit proffs på att läsa läppar och gissa så halkar jag ur de flesta samtal, och ofta klarar jag inte ens att halka in, och få människor kan teckenspråk som jag behöver som stöd för att höra, så, detta ständiga gissande och läsa läppar håller inte längre, det är enormt energikrävande, och utanförskapet att inte kunna vara en del av ett sammanhang, det tär på självkänslan. 

Nu vill jag ta chansen till nya möjligheter att kunna höra bättre igen, och jag ger mig ut på resan med lite skräckblandad förtjusning.
Först en operation som ska göras.
Sen ska örat och huvudet läka.
Sen börjar nästa resa, uppkoppling med det nya ljudet.
Men en sak i taget. 

CI betyder ju cochleaimplantat men det är så långt att skriva så mestadels kommer jag bara skriva CI. 
För er som undrar hur ett cochleaimplantat fungerar bifogar jag en länk där det korfattat (ca 2 min) beskrivs. 

https://m.youtube.com/watch?v=zeg4qTnYOpw