onsdag 3 januari 2018

Små nya justeringar gjorde stor skillnad

Fast jag både fått det förklarat och läst på hur det fungerar med ljud som skapas via elektriska impulser som CI gör så har jag ändå svårt att helt förstå att det faktiskt funkar som det gör med det nya ljudet inuti mitt huvud.
Även om det bitvis varit och är svårt att vänja sig vid den nya ljudbilden så är det oerhört fascinerande att det verkligen funkar, och jag får dagligen bevis på att jag hör så mycket mer och så mycket bättre nu än jag gjort på många, många år.

Över jul och nyår har jag träffat en del människor som jag inte pratat med sen innan inkopplingen, och skillnaden är stor.
Dels låter ju rösterna annorlunda, en metallisk klang men också ljusare, mer diskant.
Men den stora skillnaden är att jag hör bättre vad folk säger, visst får jag fråga om ibland men det går inte jämföra med hur det varit tidigare. Jag kan t.o.m uppfatta många ord trots att personen jag talar med vänder sig om, och detta kan jag inte minnas när jag klarade av.
När flera personer pratar samtidigt blir det dock svårt, eller om något annat låter mycket i samma rum, men ändå, hjärnan jobbar på och försöker återge allt som hörs.
Det luriga är bl.a att jag uppfattar alla ljud lika, både starka och svaga, min hjärna måste lära om från början vilka ljud som är viktiga och inte, att talet är viktigare än väggklockan t.ex, och det tar helt enkelt lite tid och jag blir fortfarande lätt trött i hjärnan när jag vistas i mycket ljud.

Varje gång jag träffar en person jag inte pratat med på länge så är det som om hjärnan får tänka till extra och rösten låter mer robotliknande än de röster jag hör dagligen, som mina pojkar här hemma i familjen, dom börjar faktiskt låta hyfsat normalt så långt det nu är möjligt med mitt robotöra.
Jag slappnar av mer i mitt lyssnande eftersom jag dels hör mer och gissar mindre vad som sägs, jag behöver inte läsa läppar lika mycket men det är ett bra komplement, särskilt när det är flera som talar samtidigt i ett rum, då märker jag att läppavläsning är nödvändigt att fylla i med för att uppfatta vad som sägs.

Sist jag skrev berättade jag om en mental svacka. Den har nu börjat lätta lite och det är jag glad för.
Det blev riktigt jobbigt efter senaste inställningen i mitten av december och jag anade att det blivit lite för stark inställning. Det är svårt att maxa ljudet så mycket som möjligt men ändå inte för mycket.
Efter inställningen kunde jag känna fysiskt hur det drog i huvudet, som om jag hade ett spännband runt panna/huvud,  när processorn var på och elektriska impulser skulle bearbetas, smak och känsel blev sämre i halva ansiktet och yrsel tilltog och nästan konstant lite illamående, och  alla s-ljud jag tidigare uppskattat blev mest till en ljudmässig plåga, taluppfattningen blev förvisso bättre men mycket sammantaget blev till det sämre.
Oftast är det först när man kommer hem och är i sin normala ljudmiljö man märker hur det egentligen fungerar så jag tänkte jag försöker och hoppas det lättar men jag hade helt enkelt svårt att stå ut både ljudmässigt och känslomässigt.
Efter jul fick jag en tid på Sahlgrenska (dit jag måste åka för att ändra inställningar) och åkte i mellandagarna ner för att träffa ljudingenjör B och hörselpedagog M.
Först justeringar och sen samtal.
Jag förklarade det jag upplevde jobbigt jämfört med tidigare för B och han provade lite olika inställningar för att komma åt problemet utan att därför ta bort det som fungerar bra.
Det här hur ljudet och dess inställningar när man är inkopplad fungerar rent tekniskt med Cochleaimplantat skulle kräva ett helt inlägg så jag gör inget försök att förklara det mer just nu, B förklarar och jag följer på skärmen och kommer med önskemål, lurigt värre men mycket intressant och ny kunskap för mig.
B gjorde, till synes när man tittar på dataskärmen, små justeringar just i det område som påverkar längst uppe i diskanten, men oj vilken stor skillnad ljudmässigt det blev!
I motsats med hörapparat där man försöker göra ett mer eller mindre trasigt ljud starkare, så har ett CI fördelen att man så att säga går förbi det trasiga som inte fungerar och levererar fungerande digitala ljudsignaler direkt till hörselnerven.
Lät det krångligt? Nåväl, men det funkar inuti min hjärna och det är det viktigaste.
Jag vet att det kommer att behövas fler justeringar då hjärnan utmanas och också justerar ljudbilden själv allt eftersom (jag bad B att få lyssna till hur det lät efter första inkopplingsdagen och det lät såå svagt, det som jag då tyckte lät så mycket), fantastiskt hur hjärnan lyckas anpassa sig, minnas och återskapa ljud med hjälp av elektronik.
Att träffa M och prata känns alltid positivt och bra och lika viktigt som ljudjusteringarna.
Det är många tankar och upplevelser som är svårt att dela med dom som inte känner till hur varierande en sån här ljudresa kan vara med dess med och motgång.

Nu en vecka senare efter sista justeringen upplever jag att balansen är bättre igen och jag slipper känna att det kryper i hjärnan och ljudbilden är mer behaglig.
Det känns mer hoppfullt än på länge och fast jag vet att hjärnan ännu har en lång väg att gå och massor mer att lära när det gäller taluppfattning och tolka olika ljud så går jag in i det nya året med tillförsikt.
Det metalliska ljudet kommer ta tid att vänja sig vid men ju fler positiva erfarenheter jag får ju bättre går det.
Utan mitt CI och min hörapparat på hör jag ju nästan inget, jag önskar fortfarande att fler kunde teckenspråk som är det som funkar i alla lägen, men uppkopplad och med hjälp av den teknik som finns att tillgå är det spännande nya ljudupplevelser varje dag.
Jag har t.o.m orkat lyssna lite på musik igen, låter annorlunda och konstigt men jag hör instrument som varit bortkopplade i mina öron länge, och jag börjar uppfatta ett och annat ord när någon sjunger, det är ju spännande i sig.

Från nyoperad till nyinkopplad till där jag är idag.
Jag opererades i oktober, drygt 3 månader har gått och jag börjar ana hur bra ett CI kan funka när det funkar som bäst. 
Att våga ta sig an utmaningen med operationen och min följande ljudresa med CI utan att veta hur det skulle bli, att ta sig förbi rädslor och uppförsbackar, trotsa balansproblem och fortsätta framåt och efter hand se att det börjar ge resultat, jag känner mig tacksam jag var modig nog att göra det.
Det här att få uppleva att återfå en del av den hörsel som egentligen var förlorad, det är verkligen hur häftigt  som helst. 
Den här resan handlar mycket om ljud men också om så mycket mer.

Med önskan om ett Gott Nytt 2018, att året ska tillföra något nytt, något vi saknar eller längtar till, eller att sånt som är bra ska förbli just så som det är, det önskar jag både mig, mina nära och kära och er bloggläsare!

4 kommentarer:

  1. Så fint att se dig i mellandagarna. Det var häftigt att kunna prata med dig mer flytande igen. Tror det här kan bli så bra! Du är så stark!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, känns som om jag och min hjärna är på rätt väg! Tack för pepp❣️

      Radera
  2. Härligt att läsa att det går framåt för dig, trots lite sidsteppande! Inte läst din blogg på ett bra tag, så det här var rolig läsning! :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Robert! Det är verkligen en spännande upplevelse att få vara med på den här ljudresan😊

      Radera

Inkopplad - ett år senare

När jag bestämde mig för att blogga om min operation och ljudresa fanns det flera olika orsaker till det. Dels för att det var ett enkelt ...