fredag 17 november 2017

Bland smurfar och alla nya ljud


Nu har jag varit inkopplad med mitt CI/cochleaimplantat drygt två veckor.
Jag har börjat vänja mig vid att alla inklusive jag själv låter som robotsmurfar, och samtidigt inte, för hur kan man egentligen vänja sig vid att ha robotsmurfar ständigt närvarande.
Det sägs att dessa ljud ska bli bättre och mer "vanliga" allt eftersom men riktigt där är jag inte än.

Wow-upplevelser med nya ljud som hjärnan upptäcker och uppfattar går hand i hand med en mental utmaning att orka med alla ljud hjärnan bombas med hela tiden.
Jag tycker det är svårt att förklara det abstrakta jag hör i/med mitt opererade öra. Men rent konkret så hör jag ju s igen nu och det hjälper mycket, och samtidigt är det många konsonanter som är ännu är svårare att uppfatta, som b, p, m och n t.ex. 
Det kommer behövas mycket träning över lång tid för att det ska bli riktigt begripligt det jag hör.
Jag visste det från början men förstår det allt mer, att jag kommer behöva ha massor av tålamod. 
Jag vill förtydliga att trots att jag hör bättre, dom runt mig märker att jag säger "vad sa du" mer sällan, och jag märker själv att jag uppfattar mer tal, så är det på intet vis så att jag nu har fått tillbaka någon perfekt hörsel.
När jag tar av min hörapparat och mitt CI på kvällen så är jag fortfarande gravt hörselskadad och då blir det vääldigt tyst, och när jag kopplar på det på morgonen drar hjärnan igång för att börja tolka rätt, och hjärnan har varit van att höra dåligt så länge så den har att jobba med.
Jag uppfattar således tal bättre än tidigare men inte "flytande" när jag är uppkopplad med mitt CI, och jag märker också kontrasten vid att hjärnan vant sig lite mer att uppfatta det/dom jag hör ofta men när jag träffar någon som jag inte mött på ett tag så är det svårare för hjärnan att hänga med.
Med mycket hörselträning och med hjälp av tiden hjärnan får på sig att minnas vill jag dock tro att jag ska få bättre taluppfattning på alla plan.
Så jag är igång och ljudtränar från jag tar på mitt CI på morgonen tills jag tar av det vid sängdags. 
Dels tränar jag genom att samtala med dom jag har runt mig.
Mer konkret med hjälp av ljudböcker jag lyssnar på samtidigt som jag följer texten i boken.
Jag klarar inte att höra tillräckligt utan att samtidigt se och följa med i texten men så småningom är tanken att det ska fungera med bara lyssning.
Jag tittar även på olika svenska program som ljudträning, bl.a Pippi Långstrump, dialoger jag känner igen och dessutom i långsamt tempo.

Förra veckan var jag på Sahlgrenska och inkoppling steg 3.
Jag och hörselingenjör B pratade först om hur det fungerat hittills och sen gjorde vi om samma procedur som i steg 1 och 2, (där jag fick lyssna på testtoner och säga vilka jag hörde och hur starkt jag hörde dom vilket jag berättat mer ingående om tidigare), inställningarna justerades och jag fick 4 nya program med mig hem att använda.
Det blev ännu en ny match för hjärnan och tog några dagar innan  jag tyckte dom nya inställningarna fungerade bra. Hjärnan har dock en fantastisk förmåga att anpassa sig och jag vet att det kommer bli fler justeringar för att få så bra ljud som möjligt.
Jag fick också träffa CI-pedagog M och det känns mycket värdefullt att kunna samtala med någon som förstår att glädjen och delvis frustrationen går hand i hand i denna ljudresa.
Jag märker att jag är beroende av att en person pratar åt gången, lagom nära och lagom starkt, blir avståndet för långt bort eller rösten för svag så tappar jag tydligheten och faller ur samtalet.
Men under bästa förutsättningar när jag kan lyssna på en person åt gången utan andra ljud som stör så märker jag stor skillnad med min "nya elektroniska hörsel" jämfört med innan operationen.
Det är såklart både uppmuntrande och hoppfullt. 


På tal om träna och nya ljud så har jag bl.a hört Amigos tassar mot asfalten för första gången. Uppfattade en rytm " ti ti ti ti, det tog ett tag innan jag förstod vad det var men sen såg jag att rytmen stämde med vilken takt Amigo gick och förstod att det var tassarna jag hörde.
Såna små upptäckter gör jag hela tiden även om hjärnan inte alltid kopplar vad jag hör som rytmer/ljud då det är så många år sen jag hörde det.
Hjärnan måste således lära om en hel del vad det är den hör, precis som det är med en del bokstäver.

Glädjen över att höra nya och fler ljud och uppfatta tal bättre är absolut störst.
Sen var det då detta att ha tålamod när jag önskar att höra mer med bättre/tydligare/normalare ljud, det gäller även musiken som kommer ta ännu längre tid att greppa än talet, vad jag tror nu i alla fall.
Mental och fysisk trötthet tar jag hänsyn till genom att tillåta mig vila mycket.
Balansen blir allt bättre och jag går nu kortare vändor själv med min hund Amigo.
Känns underbart att kunna gå ut och fånga soluppgången nere vid sjön igen.
Vid lite längre vändor har jag helst sällskap. Balansen är nämligen ännu nyckfull och ibland slår yrsel till oväntat och snabbt.
Men jag tränar och trots lite bakslag i veckan som gått tycker jag att jag gör stora framsteg.
Med tålamod, envishet och realistisk förväntan så tror jag resultatet ( jag skriver inte slutresultatet, för jag tror ljudresan med mitt CI kommer pågå resten av livet) av att hörseln förbättras och de möjligheter det innebär kommer påverka mitt liv till det bättre och det är klart värt att kämpa för.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Inkopplad - ett år senare

När jag bestämde mig för att blogga om min operation och ljudresa fanns det flera olika orsaker till det. Dels för att det var ett enkelt ...