Igår fick jag ta bort tejpen och eftersom ärret såg bra ut var det nu fritt fram att tvätta håret igen efter 11 dagar.
Fantastiskt skönt.
Sen att duscha och tvätta håret och fixa mig efteråt var så ansträngande att det gjorde mig både rejält yr och illamående är en annan sak men känslan att vara helt ren och fräsch slog allt.
Den kraftiga yrsel jag hade dagarna efter operationen har nu lättat men jag har fortfarande svårt med balansen.
Det går bäst när jag tittar rakt fram och inte rör för mycket på huvudet, men tittar jag ner eller böjer huvudet framåt eller plötsligt åt sidan så gungar det.
Med vetskap att dom varit inne i balansorganet kan jag förstå att det kan bli så här och att jag måste träna upp balansen igen bit för bit.
När det går framåt blir jag glad men när jag tar ett tillfälligt steg bakåt känns det motigt.
Det är mångar tankar och känslor som hinner passera, både spänning, förhoppning och bitvis oro.
Känslorna ligger nära och jag upplever att dom för tillfället tar sina egna vägar, lite bergochdalbana helt enkelt.
Men det går framåt med hjälp av envishet och träning, och pepp från dom runt mig, dels mina killar härhemma och även ni andra som hör av er på olika vis. Vill ni ska veta att det hjälper framåt att inte känna sig ensam när resan bitvis är svajig.
När jag ser hur långt ärret är och vet att dom karvat och borrat därinne är det inte så svårt att förstå att det gjorde rysligt ont dagarna som följde efter operationen.
Men nu är även värken bättre även om det fortfarande är lite svullet och ömt.
Och samtidigt har jag ingen känsel på huden kring öra/kind/huvud på den opererade sidan så duschstrålarna på halva huvudet kändes inte, skum känsla.
Lite blåmärken finns och missfärgad är jag men det försvinner.
Där inne ligger nu avancerad teknologi inopererad och ska läka fast i väntan på inkoppling.
Tacksam att ha kommit så långt som jag har på denna resa som är minst sagt spännande.
Tittar jag 2 veckor bakåt var det inskrivning inför operation.
Tittar jag 2 veckor framåt är det dags för inkoppling.
Fram tills dess ska jag fortsätta vila upp mig och förhoppningsvis få allt bättre balans igen.
En dag i taget framåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inkopplad - ett år senare
När jag bestämde mig för att blogga om min operation och ljudresa fanns det flera olika orsaker till det. Dels för att det var ett enkelt ...
-
Gröna stråket 5, öronmottagningen på Sahlgrenska där det blivit åtskilliga besök under de senaste åren då min utredning pågått. Här har...
-
Det har nu gått 4 månader sen jag kopplades in och började ljudresan på allvar. En resa som är så oerhört spännande att få vara med om. ...
-
Vid den här tiden på kvällen för exakt ett år sen låg jag på uppvaket efter att ha opererats. Det har hänt så oerhört mycket med min hörsel...
Så spännande att få följa din resa. Skönt att få tvätta håret och duscha ordentligt även om krafterna tog slut efteråt.
SvaraRaderaJa alldeles underbart var det, har aldrig och kommer nog aldrig ha så långt mellan hårtvättar igen!
SvaraRadera