Hemma igen

Nu har det gått ca 3 dygn sen operationen och jag känner stor tacksamhet att allt har gått bra och att kirurgen var nöjd och att allt såg bra ut då dom röntgade efter operationen och såg att allt var på plats som det skulle.

Jag anlände till Sahlgrenska i strålande sol torsdag morgon och blev inskriven, fick ta på mitt fina outfit och fick sedan dropp och sen var det bara att vänta på operationen.
Den skulle börjat 12 men blev försenad några timmar så det var lite seg väntan. 
Jag tyckte narkosen som jag oroat mig för gick ganska bra, mycket tack vara det fina narkosteam som tog hand om mig.
Sen mådde jag illa och hade jobbigt att vakna upp efter narkosen men det var ju trots allt övergående. 
Jag var tacksam att kusin E kom och satt hos mig några timmar sen torsdagskväll då narkosdimman hade svårt att släppa och jag kände mig ganska ynklig. 

Dagen efter kom dels CI-pedagog M och tittade in, första besöket var jag inte vaken nog att prata med henne men besök två lite senare på em var jag betydligt mer vaken.
Däremellan kom kirurg W till mig och tvingade upp mig och tog av bandaget.
Först tyckte jag han var lite jobbig som prompt skulle köra upp mig när jag kände mig så dåsig och svag men efteråt är jag tacksam att jag tvingades igång.
Det var skönt att ta av bandaget som satt hårt och nu vaknade jag äntligen till och kunde samtala lite och dessutom kunde vi skratta tillsammans åt den frisyr jag fått efter rakning och "ihoptryckt" av ett bandage. 
Humor är befriande, inte minst de stunder när man är lite skakig i själen.
Jag är för övrigt oerhört nöjd och tacksam för bemötandet jag fått av W. Fin på alla vis. 
När jag blev hämtad av min man T och skulle åka hem i fredags em blev jag rejält yr och hade en känsla av typ sjösjuka hela vägen hem så bilresan var lite kämpig när jag kände av åksjuka redan på motorvägen ut ur Göteborg, men vi tog många stopp, första redan i Landvetter, så det gick en bit i taget och det var såå gott att sedan landa i min egna säng och bli ompysslad av mina 3 killar här hemma. 
Jag är fortfarande yr och känner mig lite åksjuk så fort jag går upp, har haft och har smärta och är svullen i och kring öra/käke, men det är vanliga biverkningar som ska avta. 
Det stramar runt såret så huvudet/nacke är stelt och går inte böja och jag kan heller inte titta upp, ner eller åt sidan utan bara rakt fram, eller så får jag vrida hela kroppen. 
En lite störande biverkning är att halva tungan är avdomnad och jag känner bara smak i delar av munnen, detta kan ta lite tid men ska också förhoppningsvis bli bra igen.
Nog om biverkningar. 
Nu får jag växla att vila och vara uppe i små doser. 
Så mycket jag orkar helt enkelt.
Och ta hjälp av värktabletter tills det värsta släpper. 
Sen vill jag ni ska veta att det värmer med de hälsningar och den uppmuntran jag får på olika vis. Och att ana solstrålar bakom gardinen är fint även om jag inte orkar gå ut. 

Vad som händer nu är att allting ska läka ihop – det yttre såret liksom det inne i huvudet/örat.
Dels den kanal som borrats in i benet till mellanörat och därefter in i hörselsnäckan där man placerat elektroden som ska stimulera hörselnerven. Denna öppning gör att jag inte får snyta mig några veckor tills det läkt. 
Sen ska själva implantatet växa ihop med skallbenet, detta tar ca 4 veckor.  
Jag är nu i princip döv på det opererade örat, och så kommer det vara ända fram till inkoppling, som sker om 4 veckor. 
Det kan finnas kvar lite resthörsel i basen som kirurgen försökt bevara, men om det lyckas vet man inte riktigt förrän allt läkt ihop. 
Om 4 veckor är det inkoppling med det nya ljudet med hjälp av elektrisk stimulering det är då den spännande ljudresan börjar på allvar.